Love yourself

Livet är som en bergodalbana, ena stunden är du på väg upp för backen och allt går precis som du vill att det ska göra. Efter ett tag börjar toppen synas och du tror du är påväg dit för att stanna och njuta av utsikten. Väl där uppe går allt bara nedför och det känns mörkt, kallt och obekvämt. Har du tur är toppen en rak bit innan det går nedför eller så är dit mål på toppen. 
Mitt liv åker just nu upp mot toppen, allt känns så underbart, har inte något krav på mig mer än att komma till jobbet och göra mitt bästa, någon kille som gör vissa val svåra eller något som tynger mej. Känner mej bara glad att allt går bra och att livet ler mot mig. DOCK har jag börjat undra lite varför det jämt är en annan som hör av sig från början till vänner, varför hör inte dem av sig först för? Börjat tröttnat på de så därav bestämt mig för att inte höra av mig alls utan vill dem ha kvar mig som vän så har dem mitt nummer eller min facebook :)

Om 1,5 vecka är jag påväg till Fårö för 4 dagar på ön. Om jag längtar något så fruktansvärt! Mormor, tompa, hella, neo, pappa och syster är redan där nere och så åker mamma, brorsan och jennifer ner på fredag. Önskar jag oxå kunde få komma ner och vara på ön nån vecka jag med. DET är mitt andra hem och jag älskar det!

Har någon ett bra filmtips så dela gärna med er, försöker ladda upp inför tåg och båtresan till ön :)

 

Ha en bra dag alla sötnosar

- A